Boktips: Fyratusen veckor – tidshantering för ett ändligt liv av Oliver Burkeman.
Jag vaknade 04.46. Hade drömt om gamla vänner jag inte har någon kontakt med längre, ”som helt plötsligt utan ett ord bara är borta” som Plura sjunger i fantastiska låten Blues för Bodil Malmsten.
Och när jag låg där och vred mig i lakanen ”och nattens timmar var som gummiband i väntan på glömskans sömn” som Kjell Höglund skaldar i den episka Man vänjer sig, så kröp den där kvävande känslan av att tiden går och kommer fan inte tillbaka, över mig.
Vad har jag gjort av mitt liv? Och vad ska jag göra med det som är kvar?
Så där som tankarna kan fara i vargtimman.
Och som av en händelse läste jag boken ”Fyra tusen veckor – tidshantering för ett ändligt liv” av Oliver Burkeman för ett par veckor sedan. Ett tips jag fått av Michael Rangne, vår föreläsare i psykiatri.
Kanske inte praktiserade lärdomarna från boken just den där morgonen, men den är bra.
Och här ska jag här förse dig med en del av det jag nickade intresserat åt när jag läste den.
10 saker jag tyckte var intressesant när jag läste boken Fyratusen veckor
1. Uttrycket ”den glädjelösa brådskan” tycker jag var träffande. Så känner man verkligen ibland. Som dagen efter den där morgonen. Jag gick omkring med känslan av att både vara dödstrött och uppjagad samtidigt.
2. Burkeman påstår att när folk slutar tro på ett liv efter detta hänger allt på att få ut så mycket som möjligt av det liv vi har, och det känns smärtsamt för dem att missa all den framtida man missar på grund av att livet känns för kort. (Det var detta som drabbade mig den där morgonen.)
3. Jessica Abels ger rådet: Spara tid som pengar. Sätt av i början på månaden. Du kommer aldrig att hinna göra det där du verkligen vill om du inte tar dig tid och gör det direkt. Vill du börja träna men inte har tid: Börja med att träna och se vad det blir för annan sak som får stryka på foten för att du inte har tid.
Word!, säger jag.
4. Fascinerande att fram till industrialismen, typ, så var fritid grundtillståndet och det avbröts av arbete.
5. Burkeman skriver att vägen till fördjupning i ett svårt projekt eller att uthärda en tråkig söndagseftermiddag inte är att eftersträva känslor av frid eller tillfredsställelse. Istället ska man erkänna det oundvikliga i obehaget och ägna sin uppmärksamhet mer åt den faktiska situationen än att uppröras av den.
Detta är ju något jag borde tänkt på att göra under de oerhört segdragna lekplatsbesök som präglat de senaste sju åren av mitt liv. Så ofta jag har stått där och känt livet rinna mellan fingrarna…
6. Att leva i nuet, som många strävar efter, känns ganska ansträngande. Och det visar sig att själva strävandet efter att få den mest intensiva upplevelsen av just det innevarande ögonblicket är ett bergsäkert sätt att misslyckas.
Detta upplever jag som sant. Hellre satsa på aktiviteter som ger en flow än att sitta och känna in strukturen på ett russin.
7. En gnutta skvaller. Författarinnan Danielle Steele arbetade tjugo timmar per dygn med några 24-timmarspass inlagda med jämna mellanrum. Hon tog en enda veckas semester per år och sov praktiskt taget inget alls:
”Jag går inte och lägger mig förrän jag är så trött att jag kan somna på golvet”, berättade hon i en intervju. ”Får jag fyra timmars sömn räknar jag det som en riktigt bra natt.”
Steele verkar vara urtypen av en arbetsnarkoman och använde sin produktivitet som ett sätt att slippa andra jobbiga känslor. Hon har dessutom genomgått fem skilsmässor och har en son som överdoserat.
8. Lite allmänbildning fick man på kuppen också. Till exempel att den protestantiska arbetsetiken som Max Weber hävdar utgör en central beståndsdel i den nutida själen uppstod bland kalvinister. De ansåg att det redan på förhand var bestämt att vissa skulle till himlen och andra till helvetet. Att jobba stenhårt och samla ihop mycket pengar visade att man var en av de som var utvald att få en biljett upp till Gud.
9. Praktiskt taget varje teknisk uppfinning från ångmaskinen till mobilt bredband har låtit oss få saker gjort snabbare. Borde inte det ha MINSKAT vår otålighet? Men vi har bara reagerat med att öka tempot och med tilltagande frustration över att man inte kan få saker gjorda ännu snabbare.
10. ”En person med ett flexibelt arbetsschema och ordinära resurser blir lyckligare än en rik person som äger allt utom ett flexibelt arbetsschema”, säger Scott Adams (Dilberts skapare).
Om du nu tänker att du har slösat tid på att läsa de här lösryckta tankarna ber jag dig förhålla dig till det som min farbror Carl-Gustaf gjorde till faktumet att han suttit sig igenom den dösega filmatiseringen av Betty Mahmoodys ”Inte utan min dotter”.
”Nu slipper jag i alla fall läsa boken”, konstaterade han med ett snett leende.
(Men nu tycker jag i och för sig att du ska läsa den här boken, den är bra.)
