Boktips: I framtiden kommer det inte att finnas några chefer, eller?
| Frederic Lalouxs Reinventing Organizations som kom 2017. Den har sedan den släpptes blivit något av en modern klassiker. Laloux ritar i den en slags evolutionär utvecklingskurva för organisationsformer. På samma sätt som det mänskliga medvetandet har utvecklats har också våra organisationer och företag gjort det. Laloux har, mycket pedagogiskt, gett de här olika stadierna olika färger: Rött: Kom, som jag förstår det till, ungefär när vi blev bofasta. En stark hövding utövar makt över undersåtar. Väldigt auktoritärt, men också det första stadiet där man började fördela uppgifter. I dag säger man att maffian och gatugäng ofta ligger i det här stadiet. Men jag kan tänka mig att vissa företag med en stark grundare fortfarande kan ha mycket rött i sig. Bärnsten: Här har det tillkommit flera lager i hierarkin. De där uppe bestämmer och de längst ner genomför. Tänk kyrka eller arméer. I det här stadiet är man också väldigt konformistiska och regelstyrda. Man tror att det finns ett rätt sätt att göra saker och att världen helst inte ska förändras. Orange: Detta är nivån som är mest bekant för de flesta av oss. Synen på organisationen som en maskin som tuggar på och där vi med hjälp av vetenskap och innovationer kan lösa allt. Planering är viktigt och man styr mot mål. Hierarkierna finns, men alla kan nå toppen om man bara jobbar tillräckligt hårt. Individen belönas om den lyckas. Vi har värdeord och visioner, men om de behöver ruckas på för att tjäna bättre så gör vi det. Detta är väl något de flesta av oss som arbetat i privat sektor känner igen? Har ju på gott och ont varit den rådande paradigmen under många år. Grön: Här ser man företaget som en familj och värderingarna är viktigare än lönsamheten. Ledarens roll är att stödja de anställda. Man arbetar och tar beslut tillsammans och organisationerna är platta. Ofta är non-profits uppbyggda så här. Teal (turkos-ish): Hit har alltså de företag som enligt Laloux kommit längst i sin utveckling kommit. Här ser man företaget som en organism som lever sitt eget liv och utvecklar sig åt det håll dess kunder och medarbetare för det. Precis som en skog inte behöver en chef som säger till den att den ska växa, vilka arter som ska växa där eller var den ska breda ut sig, så låter man organisationen själv hitta vägen fram. Istället för att lägga stora planer på hur man bör utvecklas lyssnar man hela tiden in omgivningen och anpassar sig efter den. Självorganisering och medarbetarskap är centralt. Organisationen kan ses som ett nätverk, som på nedanstående organisationskarta från amerikanska tomatförädlings-företaget Morning Star. |
 |
| Jag tror inte att alla företag och organisationer kommer att sluta i fullständig Teal. Men det känns troligt att detta är en trend som kommer att växa sig allt starkare. Den Tillitsbaserade styrningen och ledningen som är på väg in i offentlig sektor är ett exempel på detta. Och utveckling i IT -sektorn har ju under många år arbetat agilt och iterativt med ständigt fokus på att kunna ta snabba beslut och göra ändringar utan att behöva blanda in en kommitté. Därför är det spännande att fundera kring och läsa om exempel på företag som arbetar på det här sättet. OCH skulle jag varit du hade jag börjat med den illustrerade versionen av boken. Så lättillgänglig att du kommer att klara att hänga med även om du ligger och dåsar i en hängmatta. |
