Boktips: Tänka, snabbt och långsamt

Det här tipset är väl egentligen att slå in en öppen dörr. ”Tänka, snabbt och långsamt” är väl de 20 senaste årens mest självklara val om man ska plocka ut det verk inom ”flygplatslitteraturen” som betytt mest.
Men om det är någon där ute som har missat den – läs den. Eller läs om den.

Författaren Daniel Kahneman har fått Nobelpriset i ekonomi (ja, jag vet att det inte heter så egentligen…) för sin forskning om beteendepsykologi, ofta kopplad till ekonomiska val.
Tidigare stödde man ju sig på teorin om Homo Economicus. Det vill säga att människan var en strängt rationell och nyttomaximerande varelse som hela tiden hade absolut uppsikt och kontroll över alla sina val och möjligheter, och därmed också alltid valde det mest förnuftiga.
Och det är ju helt sjukt att ingen punkterade detta, förrän Kahneman och hans kollega Amoz Tverksky började forska på det under 70-talet.
Ooooops…där gjorde jag mig skyldig till av de många ”biases” (svåröversatt, snedvridning kommer väl ganska nära) vi människor lätt hänfaller oss åt. Nämligen efterklokhet (hindsight bias på engelska, och det mitt i prickiga – ”etterpåklokskap” på norska), för varje gång du säger ”vad var det jag sa” så lurar du dig själv förmodligen. Tills jag läste Kahneman nickade jag säkert också med teorin om Homo Economicus och mådde gott i tron av att alla mina val var helt rationella.
Och det är just de här små snedvridningarna i vårt intellekt boken till stora delar handlar om.
Och det är fascinerande, upplysande, underhållande och en källa till självkännedom. Och du kommer att kunna använda det i jobbet.

Här kommer mina topp 3-biases just nu:

1. Inifrån utifrån-perspektivet
   Att det är så svårt att frigöra sig från sin egen bild av hur något ska bli, och i stället se på det objektivt. Ta programserien Husdrömmar till exempel. Där går i stort sett alla alltid 30-50% över budget och spricker på dead-line. Trots att de säkert själva ”vet” att alla byggprojekt spårar ur på det här sättet tror man inte att det ska hända en själv.
   För min del händer detta varje gång jag bara ska ”kasta ihop en kort film” i programmet Premiere. Min känsla är att det kommer att ta 30 minuter och gå geschwint. Två timmar senare sitter jag där med systemet fyllt av kortisol och har inte kommit halvvägs på grund av en massa ”oförutsedda” problem. (Påminner mig förresten om Mike Tyson-citatet :” Everyone has a plan ’till they get punched in the mouth.”) 
2. Tillgänglighetens vetenskap
   Detta med att det är svårt att se hela bilden. Vi drar slutsatser om helheten utifrån närliggande exempel hos oss själva.
   Om det till exempel bokar lite dåligt på Kunskapsgruppens kurser några dagar, tror jag att det är depression på gång i hela västvärlden. Tills det vänder, då är jag plötsligt på hugget och vill hänga med i aktieracet.
   Eller om du får frågan om du tror att du jobbar hårdare än genomsnittet på din arbetsplats kommer du antagligen att tänka på de gånger du jobbat över och utifrån det dra slutsatsen att det gör du definitivt. Utan att ha koll på de andras övertid, eller tänka på de där gångerna du sticker tidigt för att hämta barnen.
   Och så vidare.
3. Förlustaversion och besittningseffekten (räknar detta som två sidor av samma mynt)
   Det är ju intressant det här med att vi avskyr att bli av med saker mer än att få.
   Om du till exempel skulle få en sänkning av lönen med 2 000 i månaden, skulle du ju bli bra mycket mer vansinnig än du hade blivit glad om någon hade höjt lönen med 2 000.
   Jag antar att det också är detta som gör att folk i Antikrundan aldrig säger att ”jag kutar och säljer det här gamla skåpet direkt!”, när de har fått något kommod de har haft i stående i ladan värderat till 25 000 spänn. Men de skulle ju aldrig i livet heller betala 25 000 för samma möbel.
   
   Men läs inte mina röriga förklaringar. Köp eller låna boken och börja läs själv. Det kommer förmodligen vara den bästa Nobelpristagarlitteratur du har läst.