The Four – The hidden DNA of Amazon, Apple, Facebook and Google av Scott Galloway
Den här handlar om hur och varför Amazon, Apple Facebook och Google har blivit de monsterföretag de är.
Den har sina sega partier (Facebook-kapitlet ”lämnade mig kall”, som GW skulle sagt) men var i huvudsak intressant. Är du inte intresserad av ”de fyra ryttarna” som författaren kallar dem (anspelar på de fyra kända från apokalypsen) så kan du med fördel hoppa rakt in i kapitel 10 och få kul karriär-råd.
Blev förresten inspirerad av Bill Gates-dokumentären på Netflix. Han läser ju som en besatt, och där kunde man se hur han kluddade ner saker som han tyckte var intressanta i böckernas försättsblad. Otroligt att jag inte gjort så tidigare. Har jobbat med post-its.
Värdelöst.
Nu började jag med det och här har ni det som fick mig att lyfta på ögonbrynen lite extra.
Sidan 15. Här har han en teori om köpbeteendet mellan män och kvinnor. Att kvinnor tack vare att de hemma på savannen mera ägnade sig åt att lukta på olika växter och bedöma om de var ätliga fortfarande i lite mer sakta mak gör sin konsumtion är den mera impulsiva mannen som bara kastar sig över och dödar (köper) första bästa sak han vill ha. Lite svajig, men ändå kul teori.
Sidan 37: Citat av Jeff Bezos: ”Given a 10 percent chance of a hundred times payout, you should take that bet every time”.
Värt att tänka på när man är en bransch där fail-raten på nya produkter är hög, men kostnaden för att göra dem är låg. (Och kanske när man är i andra branscher också.)
Och du! Vill du veta mer om innovation? Missa inte vår frukostföreläsning i slutet av januari på just det temat, Sätt den här bloggen som din startsida så missar du inte när platserna släpps.
Sidan 48: Om att Amazon ”tvingar” sina kunder att vara med i deras ”kundklubb” Prime (i USA ). Det är helt enkelt så mycket fördelaktigare än att inte vara det. På så sätt skapar de också mer lojala kunder de kan tjäna ännu mer på. Snart kommer det vara vanligare att vara med i Amazon Prime än att ha kabel-tv siar han om. Där är inte Kunskapsgruppens Kundklubb riktigt än. Men har du gått kurs och vill vara med – hör av dig!
Sidan 50: Bara 13 av de 500 största företagen i USA har slagit börsen snitt de senaste fem åren i rad.
Här höjer jag först lite på ena ögonbrynet, men å andra sidan: Det är väl inte så konstigt att ett företag kan rusa under ett år för att sedan växa moderat nästa, och sedan pinna på uppåt igen?
Sidan 68: Några rader om vilket svin Steve Jobs verkar ha varit. Fick mig att minnas det här underbara klippet med Bill Burr:
Sidan 90: Scott kontemplerar lite över att medelklassen håller på att försvinna. Från att ha varit 61% av USA:s befolkning är de nu under 50%. Han återkommer till detta senare. Att de här stora företagen med sina enorma värden fördelade på relativt få anställda skapar ett ”antingen-eller samhälle”. Är du inte rik är du fattig. Och att det i förlängningen är skapar populism och en längtan tillbaka till ”hur det brukade vara”.
Sidan 92: Apple är ett lyx-brand. Har inte slagit mig förrän nu. Men ja, de har ju flagship-stores bredvid Louis Vuitton och gänget.
Att de också har 20% av andelen sålda telefoner men 80% av vinsten i mobilbranschen är också häpnadsväckande.
Sidan 127: Undersökning visar att folk med hög IQ i mycket mindre grad är religiösa. (Fick mig iofs inte att höja på ögonbrynen, men skönt med en undersökning som bekräftar detta.)
Sidan 140-150: Intressant passage om när han satt med i styrelsen för New York Times och försökte få dem att undvika att Google kom och tog deras innehåll gratis och sedan sålde egna annonser runt det. Han hade en idé om att bilda ett konglomerat av de mest väletablerade tidningshusen runt om i västvärlden och tillsammans hålla Google utanför deras innehåll för att själva kunna sälja det och/eller äga en egen sökmotor där innehållet visades. Fick inte gehör.
Som han konstaterar så om de bara hade fått ett par procent av sökmarknaden hade det varit en super-investering.
Nu blev det inte så och Times värde har typ blivit en fjärdedel av vad det var. Och han säger heller inte att han tror att han stoppat detta, men i alla fall att man kunde fördröjt det och tjänat en del pengar på vägen. (Och att han tackade nej till sitt styrelsearvode på 10 000 dollar för att aktien gått sådan kräftgång under hans tid där.)
Sidan 158: First-mover advantage är inte självklart, tvärt om. Nä, ingen av de ”fyra ryttarna” var först med sina idéer, de har snott av andra och förbättrat.
Sidan 165: Om faktumet att Facebook har hetsat företag att lägga en massa pengar på att få en massa följare, för att sedan ändra algoritmen så att samma företag måste betala för att deras egna följare ska få upp det de lägger ut i sina flöden.
(Svårt att förstå vad jag menar? Det beror på att den meningen har ett lix-värde på 60. Det innebär tung byråkratsvenska. Men jag orkar inte skriva om den, så läs den igen eller bara gå vidare. Så viktigt är det inte.)
Sidan 174: Han hänvisar till en undersökning som säger att 71% av de som har one night-stand har druckit alkohol. Detta låter väl väldigt lågt?
Sidan 182: Även om det kan verka osannolikt nu så visar historien att alla företag till slut går i konkurs/köps upp och alltså försvinner.
Sidan 188: ”Om du inte har en tillräckligt differentierad och bra produkt måste du göra något som är både tråkigt och dyrt – annonsera.”
Sidan 233. Skillnaden mellan ”good” och ”great” kan vara 10% i utförande. Men belöningen till de som är ”great” kan vara hundrafaldig.
Ja, lite som mellan Usain Bolt (9.69) och Sveriges bäste 100 meterslöpare Peter Karlsson (10.18) från Alingsås.
Sidan 248: ”Don´t follow your passion, follow your talent”. Bra och ärligt karriär-råd får man ändå säga.
