Katarina om kursen Att leda andra utan att vara chef

Arbetsterapeuten Katarina Samuelsson hade ingen erfarenhet av att vara chef tidigare när hon fick ta hand om ett utvecklingsprojekt på sitt arbete hos SDF Södermalm. För att få mer kött på benen så gick hon Kunskapsgruppens utbildning ”Att leda andra utan att vara chef”.

”KUNSKAPEN OM HUR GRUPPER FUNGERAR HAR HJÄLPT MIG MYCKET!”

Katarina Samuelsson är arbetsterapeut och verksamhetspedagog och i de rollerna har hon drivit projekt utan att ha haft personalansvar. Något som kräver att man är en extra bra ledare.
– Jag är ju inte deras chef. ”Jag kan inte gå in och säga det här var kasst, jag förväntar mig mer!”. Utan jag måste få folk att bli motiverade på andra sätt, säger Katarina med ett skratt.

– Jag valde att gå den här kursen för att jag var i en position som projektledare, och också verksamhetspedagog. I båda rollerna handlar det om att leda människor i förändring och in i nya arbetssätt. Samtidigt var ju jag inte chef över de som var med i det här projektet, så då tyckte både jag och min chef att den här kursen såg bra ut.

Var det något du var extra intresserad av?

– Dels det här med att leda utan att vara vara chef, så klart. Det kan vara jätteknepigt. Men också hur man ska hantera att ge kritik och feedback. Och hur får man människorna att växa?

Vad tyckte du om kursen?

– Jag tyckte den var rolig. Kursledaren var jättebra. Och sedan var gruppen väldigt bra. Vi kom från så olika håll, men vi kunde samtala om gemensamma problem. Och det var kul att höra att elektrikern, läraren, den som jobbade på bank och vi som jobbar i socialt arbete kunde diskutera samma frågor och ha utbyte av varandra.

Något som du känner fastnade lite extra av det ni gick igenom?

– En grej som var bra, som jag hade nosat på lite tidigare också, det är det här med grupprocesserna. Vilka olika stadier som en grupp går igenom. Och det har hjälpt mig ofta. Om det är så att det är något i en grupp som inte fungerar så kan jag tänka: ”ja, det är ganska normalt i den fas de är i nu”, istället för att ta ett för stort personligt ansvar för att allt inte är perfekt. Och i stället vara ganska trygg i att det kommer att bli bättre.