Detta kan Torsk på Tallin lära dig om bra arbetsmiljö
Häromkvällen läste jag om det psykologiska fenomenet Pygmalion-effekten.
Då kom jag att tänka på Killinggängets klassiker Torsk på Tallin, där illustreras nämligen detta på ett tydligt sätt.
Filmen som kom 1999 är en fejk-dokumentär om en grupp svenska män som åker till Estland för att träffa kvinnor.
I filmen så förälskar sig Micke från Skövde i den estländske värden Lembits fru Svetlana. När Lembit ser dem stå och kyssas i ett kapprum blir det tumult.
Den norrländske slamsugaren Lennart griper in och särar slagskämparna. Medan han gör det riktar han besk kritik mot arrangören Percy Nilegårds sätt att behandla sina resenärer. Han menar att det är Percys sätt att ge sina kunder nummerlappar istället för namnskyltar som ligger till grund för att det blir bråk.
– Om du märker upp folk som boskap. Nog fan beter de sig som boskap då, säger han medan han tar ett polisgrepp på Micke för att han inte ska flyga på Lembit.
Och där beskriver han Pygmalioneffekten på ett träffsäkert sätt.
Människor blir som du förväntar dig att de blir
Den går nämligen i korthet ut på att människor (och labbråttor) beter sig som du förväntar dig att de ska bete sig.
När lärare i experiment har får besked om att vissa elever (slumpmässigt utvalda) är smartare än de andra, har de eleverna också presterat bättre. Och tvärtom gäller då också såklart.
Vad innebär detta då i en arbetskontext?
Jo, att det är väldigt viktigt att vi klarar att tänka gott om varandra, för det blir en självuppfyllande profetia. Så gör tvärtemot Percy och bemöt istället dina kolleger som om de vore världens bästa, så kommer de bli världens bästa.
Läs mer om Pygmalion-effekten här.